Sommaren 1987 tog Marjakaisa Matthíasson steget över Östersjön för att nordjobba i Stockholm. Då studerade hon nordiska språk vid Helsingfors universitet, och som en del av studierna behövde hon genomföra en språkpraktik i Sverige. När någon tipsade om Nordjobb var valet enkelt – flera i hennes omgivning sökte, och Marjakaisa hamnade i Sveriges huvudstad.

Jag minns inte exakt vem som berättade om Nordjobb, men jag vet att vi var flera som sökte. För mig blev det Stockholm, berättar hon.

Marjakaisa har en synnedsättning och hade tydligt berättat om detta i sin ansökan. Det togs hänsyn till när arbetsplatsen valdes, och hon fick arbeta inom hemtjänsten. Arbetet var organiserat så att man alltid jobbade två och två, något som visade sig vara avgörande.

Vi arbetade med människor som hade olika typer av missbruksproblem. Eftersom vi alltid var två tillsammans fungerade det väldigt bra för mig. Det hade varit svårt att arbeta ensam, men så här var det tryggt och genomtänkt.

Arbetsdagarna bestod av att handla mat, laga enklare måltider och framför allt att sitta ner och prata. Marjakaisa berättare hur de ofta handlade det om att lyssna på människors livsberättelser. För henne, som var drygt 20 år, var det väldigt lärorikt. Hon mötte människor med helt andra livsöden än mina egna, och det fick mig Marjakaisa att reflektera mycket över hur livet kan ta olika vändningar.

Resan och den oväntade starten i Stockholm

Resan till Stockholm gick med båt och när Marjakaisa anlände under helgen var Nordjobbs kontor stängt. Hon hittade rätt adress men det var ingen där, och på den tiden fanns inga mobiltelefoner. Så hon fick sätta sig och vänta berättar Marjakaisa. Efter en stund dök en äldre man upp som kände igen situationen – han hade sett nordjobbare sitta där tidigare. Han bjöd in Marjakaisa på kaffe och ringde runt tills någon från Nordjobb kunde komma.

I dag hade man nog aldrig gjort så, men då kändes det naturligt. Man måste vara öppen och lita på att saker löser sig. Och det gjorde de.

Senare fick hon nycklarna till sin lägenhet, som låg en bit utanför centrum. På måndagsmorgonen mötte någon upp henne och visade vägen till arbetsplatsen. Detta hjälpte henne enormt mycket. Hon berättar att en av de största utmaningarna kan vara att hitta rätt när man har en synnedsättning. I dag finns Google Maps, men det kan fortfarande vara svårt att hitta rätt dörr, säger Marjakaisa.

Även om Marjakaisa var den enda nordjobbaren på sin arbetsplats fanns det ett omfattande fritidsprogram i Stockholm.

Det var fantastiskt. Vi träffades ofta, gick på bio, besökte SAS en kväll och hade träffar där nordjobbare från olika länder ordnade aktiviteter. Det gjorde att man inte kände sig ensam i en stor stad.

Hon upplevde att många andra nordjobbare var yngre, men gemenskapen var stark och inkluderande. Nordjobb gjorde mycket för att de skulle känna samhörighet. Nordjobbet i Stockholm blev inte direkt startskottet för en arbetskarriär runt om i Norden, men det stärkte Marjakaisas redan stora intresse för det nordiska.

Känslan av att höra till en större nordisk gemenskap blev starkare. Vi använde de nordiska språken sinsemellan, på ett annat sätt än i dag när engelskan ofta tar över.

Studierna i nordiska språk ledde senare till att hon sökte sig till Island som utbytesstudent för att studera isländska – ett land där hon fortfarande bor i dag.

Att nordjobba med synnedsättning

Marjakaisa upplever att Nordjobb tog hennes situation på stort allvar. De som placerade mig tänkte verkligen igenom vad som skulle fungera. Hon betonar att rätt förutsättningar gör stor skillnad, och att stödet från Nordjobb var avgörande för att upplevelsen skulle bli så positiv.

Avslutningsvis har Marjakaisa ett tydligt råd till dagens unga:

Ta chansen och hoppa på äventyret. Allt är inte alltid lätt – ibland är man ensam och ibland är det svårt. Men om man stannar hemma händer ingenting.

Hon lyfter också att Nordjobb kan vara en viktig väg in på arbetsmarknaden. Det är ofta svårt att få sitt första jobb. Nordjobb är en möjlighet som ingen borde tacka nej till om man vill uppleva något nytt understryker hon.

Om hon själv fick välja ett nordjobb i dag skulle valet vara svårt.

– Färöarna lockar, kanske Grönland – det mest exotiska. Men egentligen nästan var som helst: Norge, Sverige, Danmark. Norden har så mycket att erbjuda.